Så långt borta men ändå så nära
Jag känner mig galen. Så mycket spring i benen och ett inre rus. Jag har så mycket energi. Jag känner mig hämmad. Jag längtar så mycket tills imorgon att minutrarna känns som timmar. Det finns ingenting att göra på jobbet så tiden går jättelångsamt och när jag är hemma så rusar tiden.
I brist på annat så har jag storstädat köket på jobbet igår och idag. Himla rent och fint är det nu.
Snart är denhär arbetsdagen slut och då sticker jag ut i solen. Idag ska jag göra mina fransar och sen hem till Ribos familj. Kani ska göra lite ljusare slingor på mig och sen fixa våra naglar. En riktig tjejkväll!